sparks - white women

PUSS!

Bialetti Mini Express - IN ACTION

Nämnda inflyttningspresent från modern in full action tillsammans med min nya äckligt dyra iitala-espresso-uggla-kopp.

Sommaren och Mini Express

När jag satt på bussen hem från Göteborg förra måndagen fick jag feber. Det var inte så oväntat, Lo blev sjuk dagen innan. Men medan Lo blev frisk efter två dagar fick jag istället jättehög feber och en liten lätt öroninflammation här i min ensamhet. Nu, efter nio dagar, är jag nästan frisk. På ett osedvanligt löjligt sätt har jag dock fortfarande lock för öronen. CSN-pengarna har kommit och efter att ha betalat hyran och ett ton räkningar har jag nästan inga pengar kvar.

På ett inte alls underligt sätt (nio sjuka inomhusdagar) har jag lyckats undgå att det blivit sommar i Malmö. Detta är riktigt irriterande då jag inte har några fina kläder för den årstiden och heller, som sagt, inga pengar.

Ett glädjeämne för dagen finns dock. Efter många om och men har en väldigt försenad inflyttningspresent från min älskade mamma dykt upp på posten. Min efterlängtade lilla moka-bryggare från Bialetti; Mini Express. Väldigt väldigt söt och uppenbarligen rackarns svår att få tag på. Bild kommer senare idag. Puss.

Mamma, Potter, Antony, Anthony och Pollock

Mamma kom hit i fredags, vi drack stora mängder lapsang-te och tittade på Harry Potter och De Vises Sten. Nästa dag fick jag henne att snöa in totalt på Antony & the Johnsons, I am a Bird Now. Det gjorde mig glad, jag har inte lyckats få henne att lyssna frivilligt på min musik sedan Sånger av Vysotskij och det var flera år sedan. Antony lyssnade hon nu så frivilligt på att hon tänker köpa skivan.

Idag i skolan lyckades jag med något helt annat. Nämligen en finfin felhörning. Jag trodde nämligen i mitt stilla sinne att föreläsaren, som pratade om KULTUR, IDENTITET, LIVSSTIL och KONSUMTION, stod och citerade Atomic Kitten. Nu var det visserligen Anthony Gideon han citerade, men det behöver man ju inte fästa sig vid.

Nu dricker jag småläskigt decaff-mandarin-te som jag har fått av Elna. Hon gav inte bort det för att vara snäll utan för att hon inte ville ha det. Imorgon ska jag kanske träffa Malin, för att få säga "Oj!" om hennes blonderade hår och för att berätta för henne om Jackson Pollock. Puss.

HJÄRT-/LUNG-RÄDDNING

Jag vaknade vid nio och kände genast att dagen var åt helvete. Jag satte mig som vanligt vid datorn med mitt kaffe och mina cigaretter och surade. Men vid elva, då brevbäraren kom till min kära stenbocksgata, vände det plötsligt. Det var som konstgjord andning.

SKROCK-FYLLA

Det är lördag och igår gjorde jag något radikalt. Jag stannade nämligen hemma framför teven. Till saken hör då naturligtvis att en bekant hade erbjudit sig att betala inträde åt mig på en popklubb. Idag har jag ingen lust alls att stanna hemma men jag har knappast råd med något annat. Om två veckor åker jag till Göteborg och firar 1-årsjubileet med min älskade Lo. Innan det firandet drar igång åker jag även till Ljungskile och blir jobbintervjuad och på fredagkvällen ska jag försöka samla ihop så många av mina göteborgsvänner som möjligt och gå ut. Fredagen den trettonde, TJOHEJ.

för Anders-Albin Abrahamssons skull

Det klagas. Därför ska jag skriva fyra saker ni kanske inte visste (jadu din lilla Matild, fler än så blir det inte och de kommer inte nödvändigtvis handla om mig). Först ut (1), mitt emellan synagogan och Malmö Tekniska Läroverk är trottoaren alldeles rödprickig av döda nyckelpigor, jag finner detta ganska märkligt. Det andra jag har att säga (2) är att jag, liksom min mor, är barnsligt förtjust i tahin, dvs sesampasta, och lätt kan sätta i mig en halv burk om dagen om jag inte lägger band på mig (min mor beskriver sig själv som tahinist och jag sjunker allt djupare i träsket). För det tredje (3) är min andrahandshyresvärdinna ypperligt slarvig, vilket dels märktes på att lägenheten inte var det minsta städad när jag flyttade in, t ex kontraktet - som skulle ligga på köksbordet - låg på ett så underligt ställe att det tog fyra dagar för mig att hitta det (köksbordet upptogs istället av en halvfull tekanna och en odiskad grötkastrull) och dels på att majoriteten av den post jag eftersänder till henne består av inkassobrev. Sist men inte minst (4), alla har vi, åtminstone jag har, en liten understimulerad faghag inom oss, nu är det vår och denna min stackars faghag är understimulerad och sitter, kedjekonsumerandes Dunhill-cigg, i köksfönstret och gråter tyst över sin brist på manliga homosexuella vänner och dyra solglasögon. Därav en nostalgibild på mig och Robin sommaren 2005.