SKROCK-FYLLA

Det är lördag och igår gjorde jag något radikalt. Jag stannade nämligen hemma framför teven. Till saken hör då naturligtvis att en bekant hade erbjudit sig att betala inträde åt mig på en popklubb. Idag har jag ingen lust alls att stanna hemma men jag har knappast råd med något annat. Om två veckor åker jag till Göteborg och firar 1-årsjubileet med min älskade Lo. Innan det firandet drar igång åker jag även till Ljungskile och blir jobbintervjuad och på fredagkvällen ska jag försöka samla ihop så många av mina göteborgsvänner som möjligt och gå ut. Fredagen den trettonde, TJOHEJ.

för Anders-Albin Abrahamssons skull

Det klagas. Därför ska jag skriva fyra saker ni kanske inte visste (jadu din lilla Matild, fler än så blir det inte och de kommer inte nödvändigtvis handla om mig). Först ut (1), mitt emellan synagogan och Malmö Tekniska Läroverk är trottoaren alldeles rödprickig av döda nyckelpigor, jag finner detta ganska märkligt. Det andra jag har att säga (2) är att jag, liksom min mor, är barnsligt förtjust i tahin, dvs sesampasta, och lätt kan sätta i mig en halv burk om dagen om jag inte lägger band på mig (min mor beskriver sig själv som tahinist och jag sjunker allt djupare i träsket). För det tredje (3) är min andrahandshyresvärdinna ypperligt slarvig, vilket dels märktes på att lägenheten inte var det minsta städad när jag flyttade in, t ex kontraktet - som skulle ligga på köksbordet - låg på ett så underligt ställe att det tog fyra dagar för mig att hitta det (köksbordet upptogs istället av en halvfull tekanna och en odiskad grötkastrull) och dels på att majoriteten av den post jag eftersänder till henne består av inkassobrev. Sist men inte minst (4), alla har vi, åtminstone jag har, en liten understimulerad faghag inom oss, nu är det vår och denna min stackars faghag är understimulerad och sitter, kedjekonsumerandes Dunhill-cigg, i köksfönstret och gråter tyst över sin brist på manliga homosexuella vänner och dyra solglasögon. Därav en nostalgibild på mig och Robin sommaren 2005.